Med stubbfräsning slipper man mycket slit

advertorial

Varde ljus! De där förbaskade träden som skymde solen är äntligen borta. Det är ljust och luftigt och himlens vidder breder ut sig. Nu kan det planteras buskar och anläggas rabatter och gräsklippningen kommer att gå så mycket snabbare utan en massa träd i vägen. Fast, gräsmattan ser faktiskt ut som en yngling med akne. Stubbarna som är kvar efter träden liknar finnar i ett ansikte. Vad göra?

Någonstans i hjärnan viskas ordet “stubbfräsning”. Men nog borde detta gå att åtgärda på egen hand. Kopparspik är ju en metod man hört talas om. Det blir till att hamra och banka. Sedan borra djupa hål och fylla med salt, eller fylla hålen med tändvätska för att elda upp stubben. 

Inget resultat! Nu blir det till att ta till tuffare metoder. Ja, tuffare för armar och rygg åtminstone. Fram med yxa spett och spade. Gräva, hugga och såga. Ett fruktansvärt jobb och bara en av fjorton stubbar borta.

 

Handelsträdgård

Snabbt och lätt

Efter en lång period av återhämtning, så viskas åter ordet stubbfräsning, nu av en liten fågel. Det är bara att falla till föga och beställa tjänsten. Stubbfräsen visade sig vara en maskin som lite liknade en jordfräs, men som hade ett roterande, cirkulärt knivblad där fram. Den såg verkligen livsfarlig ut när den var igång. Tur att man inte hade fått för sig att bara hyra maskinen och köra den på egen hand. Det kunde blivit rena parodin på motorsågsmassakern.

Men mannen som levererade tjänsten visste vad han gjorde. Det var tydligt att han hade gjort det här många gånger. Stubbfräsen fördes fram och tillbaka i sidled över stubben. Bit för bit frästes bort och blev till sågspån. Det tog bara några minuter per stubbe. Varför hade inte ordet stubbfräsning ljudit högre från början? Så mycket slit, svett och vånda hade kunnat undvikas.